Sök

Framgång är en känsla, inte en sysselsättning.

Vad är framgång? Hur definierar vi i samhället ordet framgång? Mäter vi framgång utifrån vår inkomst, antalet följare på Instagram eller utifrån vår jobbtitel?


Om du ställer nedan frågor till dig själv, vad svarar du då? Hur beskriver jag ordet framgång? När ser jag mig själv som framgångsrik?

En resenär kommer på sin vandring fram till ett stenbrott där han möter en stenhuggare. Resenären stannar upp för att vila benen och frågar stenhuggaren vad han gör. Stenhuggaren blänger till mot resenären och svarar med en irriterad, likgiltig röst: - Jag hugger fram marmorblock.

Resenären som inte vill vara till mer besvär nickar artigt, tackar för samtalet och fortsätter sin vandring genom stenbrottet.

I slutet av stenbrottet möter resenären en annan stenhuggare och ställer samma fråga. Stenhuggaren tittar upp mot resenären med ett varmt leende och svarar:

- Jag bygger en katedral.


Det är nog många av oss som svarar som den första stenhuggaren när vi får frågor om vad vi gör och jobbar med. En sysselsättning, ett jobb som man ser som ett måste, något som samhället kräver av varje medborgare och inget annat. Ett liv som av en slump tilldelats en eller ens förflutna som bestämmer vad man har rätt till i livet och inget man kan förändra. I utbyte för det jobb vi utför får vi pengar som skall köpa det vi måste ha i livet för att inte verka fattiga, bli lyckligare eller för att omgivningen skall se att vi har en betydelse i samhället. Bara för att tillgodose samhällets krav på alla måsten.

Med bitterhet och avundsjuka förminskar vi vårt eget värde och skapar en känsla av att vi är offer. Genom att använda meningar med orden ”jag jobbar bara som”…, ”jag är värd ett bättre liv” leder oss till att vi alltid bara kommer att få så mycket som vi själva värderar vår sysselsättning.Precis vad den första stenhuggaren gör och därför är hans resultat därefter. Varken mer eller mindre.

Den andra stenhuggaren ser sitt arbete utifrån ett högre perspektiv. Helhjärtat och med glädje går han varje dag till jobbet med en känsla av att han är en del i något mycket större än det han eller någon annan ser just nu. Naivt tankesätt? Eller kanske inte?

För varje ny uppgift den andra stenhuggaren får till sig gör han sitt arbete alltid lite bättre och med mer stolthet än vid förra uppgiften. Oavsett hur stor eller liten hans arbetsuppgift är. Han vet sitt värde som människa, tar emot alla möjligheter som kommer till honom utan att bry sig om vad samhället anser om vad han bör göra eller hur stort värdet är i det han gör.

Den andra stenhuggaren har tagit bort avundsjukans ögonbindel. Med öppna ögon tar han ansvar för att skapa sitt liv, ler mot livet och bygger nya katedraler under hela sitt liv. Det kommer alltid att leda honom till hans framgång.


Men det räcker inte bara att säga ord för att livet skall förändras.

Skillnaden mellan de båda stenhuggarna är att den första inte la in någon känsla i sitt jobb utan skapade sitt liv utifrån andras värderingar på hur hans liv skall se ut. Tackar monotont ja till de uppgifter där han tror att andra skall se honom som framgångsrik. Det är när vi gör som den andra stenhuggaren som vi känner känslan av framgång i vårt arbete. När vi gör allt med stolthet, ser oss själva som en viktig del i samhällets kugghjul och inte låter samhället diktera utifrån vårt förflutna eller vad vi gör om vi är framgångsrika eller inte. Vår självkänsla blir starkare när vi ser, vågar arbeta med våra unika egenskaper och inte utifrån andras åsikter. Det är då vi ler mot livet, känner känslan av framgång i hela oss och bygger nya katedraler varje dag.


Vi går tillbaka till där vi började. Låter svaret på frågorna annorlunda den här gången när du med känsla besvarar frågorna:

Hur beskriver jag ordet framgång? När ser jag mig själv som framgångsrik? Ta fram stoltheten över att vara den unika individ som du är och med känslan framgång fortsätta bygga dina katedraler genom livet. Inte utifrån andras normer på vad framgång är.




72 visningar